Mas Oyama

Karatestilen Kyokushinkais grundare Sosai Masutatsu Oyama föddes år 1923 i Korea. När han var 12 år flyttade han till Japan där han senare började studera vid Takushoku universitet i Tokyo 1941. Vid ankomsten till Japan hade Oyama redan tränat de arton teknikerna inom den kinesiska kampstilen kempo. I Japan började han träna karate under ledning av Gichin Funakoshi där han graderade till andra dan. Han tvingades avbryta studierna för att göra militärtjänst 1943 men fortsatte att träna karate med Goju-ryu instruktören Sodeiju. Vid krigets slut hade han graderat till fjärde dan. Efter kriget erbjöd han sig att arbeta frivilligt i sitt hemland Korea vid dess återhämtning från kriget, men på grund av den konflikt som snart följde mellan Nord- och Sydkorea gav han upp och valde att istället helt ägna sig helt åt karate.

Efter att ha vunnit All-Japan Karate Tournament år 1947 bestämde han sig för att leva sitt liv efter karatens väg. Han lämnade civilisationen för tre år och ägnade sig åt att leva enligt den Buddhistiska religionen Zen. Han bodde i bergen och i tempel och utövade kampsport natt och dag. Genom djupgående träning av meditation, kamper mot djur och sönderslagning av trä och stenar med bara händerna, förbättrade Oyama inte bara karaten utan även sin egen kropp och självdisciplin.

1951 återvände Mas Oyama till civilisationen för att lära ut sin tolkning av karate. Han genomförde spektakulära uppvisningar av sina karatetekniker bland annat genom att slå av hornen på tjurar - vilket väckte stor uppmärksamhet både inom karatevärlden och hos allmönheten. Oyamas karate spred sig fort utomlands och snart blev det nödvändigt med träningshallar för alla studenter som ville träna karate på Oyamas vis. På 50- och 60-talet turnerade Oyama runt om i världen med sin karate och 1958 skrev Oyama boken What is karate?

Efter att ha återvänt till civilisationen, 24 år gammal, deltog Mas i en stor Karateturnering; de japanska mästerskapen öppna för alla kampkonstutövare. Tävlingens regler var enkla och skilde sig väsentligt från nutida regelreglerad "sport-karate": Deltagarna slogs utan olika former av kroppsskydd, och alla tekniker var tillåtna. Mas Oyama besegrade samtliga motståndare och den överlägsna segern fick honom att besluta sig för att helt ägna sitt liv åt karate. På nytt sökte han sig bort från civilisation. Den här gången valde han att inte leva i tempel utan att helt isolera sig från omvärlden och begav sig till berget Kiyosomi, den plats där den buddisthiska Nichiren-sekten en gång bildats. Under sina två år av ensamhet på berget tränade han kroppsligt och själsligt. Besatt av sin personliga övertygelse utvecklade han sina tekniker. På kvällar och nätter fördjupade han sig i de buddhistiska skrifter han tagit med sig.

Kyokushin kännetecknas av en kalligrafi där tecknen kyoku, shin och kai är sammansatta. Denna bärs alltid över vänster bröst, broderat i utövares karatedräkter. Tecknet kyoku kan översättas som "den yttersta", shin som "sanningen" eller "verkligheten" och kai som "sammanslutning" eller "att ansluta sig till". Fritt översatt betyder Kyokushinkai "att ansluta sig till den yttersta verkligheten" eller "den yttersta sanningens sammanslutning". Kyokushinkai kan också symboliseras av Kanku, vilket betyder "himmelsbetraktande form" och har sitt ursprung i Kanku kata. Katan börjar med att man håller upp händerna och låter fingrar och tummar vidröra varandra. Blicken riktas sedan genom mitten, betraktandes himlen. Spetsarna i Kanku visar fingrarna och symboliserar det slutgiltiga eller punkten. De tjockare delarna visar handlederna och symboliserar kraft. Mitten visar öppningen mellan händerna och symboliserar kontinuitet och cirkulära rörelser.

Strax innan sin död 1994 myntade Sosai Masutatsu Oyama det motto som ledsagar kyokushinkai karate; "Osu No Seishin" vilket betyder "vilja till tålmodighet" eller "att kämpa och aldrig ge upp".